Den ideella föreningen Beredskapscenter Fredriksberg, tidigare Försvarsutbildarföreningen Ystad, (i fortsättningen kallad FUY), har fått ta emot grova anklagelser under året som gått. Det mesta har inte kommunicerats direkt med föreningen utan genom massmedia. Det som här följer är den korrekta versionen av historien – föreningens berättelse. Det massmediala intresset under hösten 2024 har främst handlat om 70 fordon som påståtts försvunna, och här beskrivs vad som ligger bakom föreningens stora innehav av fordon och annan materiel från Försvarsmakten, varför det inte fungerade, och vad som gjorts för att kunna redovisa det som saknas. Dessutom kommenteras och rättas andra påståenden om föreningen som främst gäller relationen med Ystad kommun och som lett till negativ mytbildning om föreningen.
Inga ”militära fordon” – och de saknas inte längre
I rapporteringen om tid. Försvarsutbildarföreningen Ystad hävdas att 70 militära fordon försvunnit spårlöst. Fakta är att 70 militärregistrerade fordon (med svarta registreringsskyltar och gula siffror) saknades i Försvarsmaktens inventarielista när återtagandet av materiel var på väg att avslutas. Men de är nu redovisade.
De allra flesta av fordonen var helt vanliga personbilar, picuper och minibussar. En handfull lastbilar. En blå buss. Inga av fordonen var sådana som kan användas för stridsuppgifter. Några få av dem skulle kunna ha betydelse för det civila försvar som nu återuppstår, och en mängd sådana fungerande fordon har också återlämnats till Försvarsmakten efter att ha vårdats av föreningen under tiden som gick mellan ”den eviga freden” och Rysslands anfallskrig i Europa. Bland annat ett tjugotal bandvagnar vilka redan delats ut till andra frivilliga försvarsorganisationer och skånska kommuner, bland andra Staffanstorp, Lomma, Kävlinge och Ystad.
De saknade fordonen var med få undantag tillverkade på 70-, 80- och 90-talet och är alltså uppåt 40 år gamla eller äldre, i den mån de inte redan skrotats. De saknar betydelse för Försvarsmakten och kan inte på allvar kallas ”militära fordon”. Några var rena museiföremål, vilket förklarar varför fyra fordon varit utlånade till museiföreningar. Det kan vara värt att påminna om att alla de här fordonen skulle skrotats redan för 12–18 år sedan om inte Försvarsutbildar¬föreningen Ystad tagit hand om dem. Men en inventarie är en inventarie, och FUY tog sig an uppgiften att spåra dem. Fredag 22 november kunde efter ett mödosamt arbete slutredovisning ske till Försvarsmakten Logistik i Stockholm. Med undantag för två fordon där Försvarsmaketen inte kunnat få fram chassienummer är samtliga fordon spårade eller har kunnat konstateras skrotade. I en separat redovisning framgår hur arbetet gick till, och vad som redovisades till Försvarsmakten Logistik.
Vad gäller de elverk som nämnts, så var de omoderna och utdömda för användning inom Försvarsmakten pga. tekniska brister. Många hade också tagit skada av förvaring utomhus. Samtliga har skrotats. Inga finns kvar hos föreningen. Och det är värt att påpeka att all materiel som fanns kvar i det omtalade sockerbruket i Köpingebro gick, med undantag av de välvårdade bandvagnarna och några andra terrängfordon, direkt till skrot. Ingen av den övriga materiel som i högt tonläge i massmedia kallats ”värdefull” ansågs modern nog att behålla.
Hur hamnade så många fordon hos Försvarsutbildarföreningen?
Det pågick runt sekelskiftet och framåt en gigantisk rensning i Försvarsmaktens förråd. Man vräkte ut materiel som ansågs omodern eller överflödig och inte längre hade en funktion för Sveriges försvar. Rent konkret löd beslutet att om materiel inte bedömdes kunna användas om tio år skulle den avvecklas. Massor såldes, och annat skänktes till föreningar som Försvars-utbildarföreningen Ystad. Syftet var att materielen skulle kunna användas inom räddnings¬tjänst och det lilla som återstod av civil beredskap. Men processen gick över styr.
Hos Försvarsutbildarna Ystad var det stora felet med proceduren för materielanskaffning att den skedde utan att styrelsen för föreningen vare sig fattade beslut eller gavs full insyn. En verksamhetsledare ansökte i samråd med kommunens säkerhetschef om viss materiel. När leveransen anlände innehöll den ofta många gånger fler inventarier än vad som äskats och överenskommits. Det kunde komma ett telefonsamtal: ”Om en timme ställer vi av sex lastbilar vid Fredriksberg”. Och på de lastbilarna fanns massor med styckegods. Som en följd av bristen på lagringsutrymme ställdes en del materiel, bland dem lastbilar och elverk, utomhus på en dåligt bevakad parkering i anslutning till det omtalade nedlagda sockerbruket i Köpingebro som under en tid uppläts för förvaring.
Det skedde heller ingen ordentlig kvittering av mottaget gods, det ställdes bara av. Det rådde en uppbrottsstämning i Försvarsmakten, och på logistikavdelningarna handlade det bara om att tömma och avveckla. För många inom Försvarsmakten var det en traumatisk och deprimerande upplevelse.
Först efter leverans kom gåvobreven, de avtal som upprättades ensidigt av Försvarsmakten med förteckning över de inventarier som sades ha överlämnats, även de som inte hade äskats utan bara lagts till. Beskeden var ofta ”Vill ni ha XXX så måste ni också ta YYY!”. Att studera innehållet i de 31 gåvobreven är en bisarr upplevelse. Där blandas bandvagnar och lastbilar med elverk, vattenpumpar, diskmaskiner, marschkängor, tältbelysning, stekbord, kabel, konservöppnare, rullspett, kläder, vattendunkar. Bara ett enda gåvobrev kunde innehålla många tusen inventarier som föreningen förväntades ta emot, katalogisera och lagra på ett bra sätt. Utan andra resurser än ideellt arbetande föreningsmedlemmar. Det var inte en hållbar situation. Det ska dock påpekas att en mängd materiel har använts i de insatser som utförts. Kläder användes vid oljesanering, kåsor delades ut vid flyktingmottagande.
Varför ska fordonen lämnas tillbaka till Försvarsmakten?
Den utlösande orsaken till att Försvarsmakten valde att säga upp alla gåvoavtal och kräva tillbaka utlämnad materiel var att tre sjuktransportterrängbilar hamnade i Ukraina som en del av ett biståndsprojekt. Särskilt graverande var att ett av fordonen fortfarande var militär¬registrerat och förekom på foton utomlands med svensk militär registreringsskylt (den skylten har kommit tillbaka till Sverige och överlämnats till Försvarsmakten). Man kan tycka att tre terränggående ambulanser gör mer nytta i Ukraina än i ett förråd i Sverige, men det gick inte rätt till. Föreningens styrelse kände inte till vad som planerades med fordonen. De för¬värvades från föreningen med förfalskade namnteckningar på registreringsbevis som lämnats ut i syfte att skrota fordonen. Om det fanns affärsmässiga inslag i vad som skedde vet vi inte.
Att gåvoavtalen sades upp innebar att all materiel som föreningen fått ut skulle återlämnas, även fordon som registrerats civilt. Processen med återlämnandet har pågått i ungefär ett år och har från föreningens sida handlagts helt av ideellt arbetande föreningsfunktionärer, huvudsakligen styrelsen.
Föreningen har ingen materiel kvar
I slutet av oktober påstods det att föreningen fortfarande äger en mängd civilregistrerade fordon som ska återlämnas till Försvarsmakten, men det stämmer inte. Alla är återlämnade.
Om man söker i Transportstyrelsens register över civilregistrerade fordon kan visserligen fortfarande ett antal fordon fortfarande stå kvar som registrerade på föreningen. Men samtliga dessa fordon har återlämnats till Försvarsmakten tillsammans med sina registreringsbevis. Det gäller även de elva bandvagnar som nämns i en artikel i Expressen, och som alltså INTE är bland de 70 militärregistrerade fordonen som saknas. De civilregistrerade fordonen har använts i Frivilliga Resursgruppen (FRG) för de tre Österlen-kommunerna. De fordon som Försvarsmakten ännu inte har bestämt vart de ska ta vägen, om de ska skrotas eller lämnas till andra civila aktörer, står fortfarande registrerade på föreningen. Som tidigare nämnts har flera skånska kommuner fått var sin av bandvagnarna som FUY rustat för vägtrafik.
Det enda fordon som föreningen fortfarande förfogar över är en civil släpkärra.
Inget hyresbidrag har utbetalats
Det har i massmedia och i Ystad kommuns kommunikation påståtts att Försvarsutbildar-föreningen Ystad skulle ”fått ett hyresbidrag … utan att betala någon hyra”. Det här är ett exempel på den dåliga ordningen i Ystad kommun som kritiserats i flera revisionsrapporter, och om den mytbildning som blivit följden.
För det första utbetalades inget hyresbidrag. För det andra hade föreningen utgifter för hyra som inte täcktes av något bidrag.
Ersättningen föreningen fick var ett verksamhetsstöd för det arbete och de investeringar som krävdes för att rusta militärregistrerade fordon för civil registreringsbesiktning och civilt bruk i FRG-organisationen, samt att vårda och underhålla dessa och annan materiel för Österlen-kommunernas beredskapsorganisation. Men kommunen hade inget konto i sin kontoplan som passade för utgiften, och valde att kontera kostnaden (verksamhetsstödet) som ”hyresbidrag”. Så skapades myten om hyresbidrag, som valsat runt både i kommunen och i massmedia och lett till hotfulla kommentarer i olika nätforum. Det är mycket olyckligt att personer anställda i Ystad kommun bidragit till att sprida denna osanning, liksom andra grova missförstånd som lett till polisanmälan.
Dessutom är det så, att föreningen verkligen hade hyresutgifter. Vad få känner till, är att FRG-organisationen hade fler lokaler än den egna fastigheten i Fredriksberg och det omtalade sockerbruket i Köpingebro. Centralt i Ystad fanns under många år en av FRG-grupperna i ett bussgarage som kostade drygt 40 000 kronor om året. En annan grupp hyrde en lokal i Oldskog för 12 000 kronor om året. Försvarsutbildarna Ystad bekostade dessa lokaler.
Varför skrevs aldrig något avtal om sockerbruket i Köpingebro?
Det har i massmedia diskuterats varför det aldrig kom till stånd något avtal om förrådsplatsen i sockerbruket i Köpingebro. En kommunal tjänsteperson har framträtt i massmedia och hävdat att dåvarande säkerhetschefen Thomas Andersson förhalat frågan. Det kan nog stämma, men det finns en enkel förklaring.
Det förslag till hyresavtal som togs fram av tjänstepersonen på kommunens fastighets¬avdelning var helt orimligt (över en miljon kr/år) och hade omöjliggjort fortsatt verksamhet för de FRG-grupper som var baserade i sockerbruket. En komplicerande faktor var att hyresbeloppet var exklusive el, med hänvisning till att sockerbruket drogs med gigantiska elräkningar. Dessa hade dock inte med FRG:s verksamhet att göra, och det har senare framkommit uppgifter om att utrymda kontorsbyggnader stod uppvärmda och att det var en av förklaringarna till den stora elförbrukningen – något som fastighetsavdelningen kunde upptäckt om de haft bättre kunskap om den stora fastigheten. Det är inte helt ovanligt att kommuners fastighetskontor beräknar marknadsmässig fantasihyra för lokaler vars skick de inte känner till.
De ”stulna sängarna”
Ett annat exempel på den undermåliga hanteringen på Ystad kommun var när en tjänsteperson förväxlade antalet sängar på en gammal faktura från flyktingströmmen 2015 med bredden på sängarna i centimeter, och med det underlaget anklagade FUY för att ha stulit 160 sängar. En helt grundlös anklagelse som kommunens ansvariga tjänsteperson inte var intresserad av att reda ut. Det var inte 160 sängar, utan 35, och föreningen hade en bra bild av var de fanns. De möten som föreningen efterfrågade för att visa var sängarna fanns, planerades på tider då föreningens ideella funktionärer var på sina arbeten och inte kunde medverka, så det blev aldrig gjort.
Senare polisanmälde samma tjänsteperson föreningen för att ha fakturerat hyra för sängar som kommunen betalt. Återigen var det bristande förmåga att tolka fakturor och utföra enkel huvudräkning som var problemet. FUY fakturerade hyra för 101 sängplatser med madrasser och sängkläder med byten och tvätt under nästan tre månader. Kommunens 35 sängar fanns på ett annat ställe.
Ukraina-mottagandet
Försvarsutbildarföreningen Ystad var en av de föreningar som genom Frivilliga Resurs¬gruppen (FRG) medverkade i mottagandet av flyktingar i inledningen av kriget i Ukraina. Den andra var Civilförsvarsföreningen som skötte bemanning och tidrapportering. Insatsen var mycket omfattande, och inleddes närmast i panik vid ett möte 10 mars 2022 mellan FRG och Ystad kommun, då dåvarande migrationssamordnaren kom inrusande med nyheten att ett par hundra flyktingar inom ett par timmar skulle anlända med färjan från Polen. Dåvarande säkerhetschefen Gabriella Westheim fattade beslutet att det rörde sig om en extraordinär händelse, och när FRG bekräftade att man kunde hantera situationen fick man uppdraget: ”Bara lös det!”. FRG begärde en skriftlig arbetsbeskrivning, men det kom aldrig någon, då eller senare.
FRG larmade organisationen för omedelbar aktivering. När flyktingarna anlände två timmar senare var en lokal för övernattning förberedd med liggunderlag och sängkläder. Kvällsmat var ordnad. Under de närmaste dagarna efteråt fortsatte uppdragen att ges muntligen. Det kunde låta: ”Det kommer en buss med människor i natt som behöver frukost – fixa det!”.
FRG hade ett nära samarbete med Migrationsverket och även med Jordbruksverket eftersom flyktingarna medförde många husdjur som behövde veterinärbesiktigas och placeras i karantän. Det kom flyktingar med husdjur från många håll eftersom det här visade sig vara en unik kompetens. FRG samverkade även med Tullverket och Gränspolisen för att säkerställa att det inte skedde brott eller att människor utnyttjades eller for illa.
Redovisningen av Ukraina-insatsen ifrågasattes senare av Ystad kommun, och har granskats i de revisioner som gjorts av EY och PWC och som primärt hade syftet att granska kommunens interna beslutsprocesser. Kritiken gick ut på att FRG skulle överfakturerat arbetstimmar, något som FRG förnekar. FRG tillhandahöll två personal i treskift, skiften överlappade varandra 15 minuter för överlämning. FRG tillhandahöll fordon för transporter och utförde dessa. Därutöver fakturerades tid för arbetsledning och medverkan i möten med ledningsgrupp. Det var en effektiv och väl fungerande organisation som då, när den pågick, hyllades av alla inklusive kommunens handläggare. Det är emellertid påtagligt att skriftliga uppdrag och avtal från kommunens sida hela tiden saknades.
Avtalet med FRG och de som arbetade i insatsen förhindrade föreningarna att lämna ut personuppgifter, åtminstone var det så avtalet tolkades. Efter starka önskemål beslöt styrelsen för föreningen (nu Beredskapscenter Fredriksberg) att lämna ut alla tjänstgöringslistor till kommunen utan namn och personnummer men med föreningens anställningsnummer för spårbarhet. Dessa överlämnades till Ystad kommun vid ett möte med kommundirektör och säkerhetschef 17 september i år. PWC som skulle granska materialet var inte nöjda och återkom med krav på att få öppen identitet på samtliga som arbetat i Ukraina-insatsen. Föreningen lämnade över den informationen 22 oktober. Därmed har vi varit helt transparenta vad gäller vår medverkan i Ukraina-insatsen.
Ändå fortsätter tjänstepersoner på Ystad kommun att i tidningsintervjuer anklaga FUY för att ha sänt fakturor utan avtal, och påståendena förekom också i en anmälan till Ekobrotts¬myndigheten i november 2023. En anmälan som i sak var så otydlig och så byggd på rena spekulationer att den helt avvisades av myndigheten.
Det var kommunens fel att det inte fanns några avtal. FUY efterfrågade skriftliga avtal och instruktioner men det kom inga. Vår uppfattning är att ersättningen för Ukraina-insatsen var korrekt, och vi förväntar oss att påståenden om motsatsen dras tillbaka, tillsammans med en ursäkt.
Radioapparaterna
Ystad kommun menar att FUY:s dåvarande verksamhetsledare Mats Johansson under 2015 kvitterat ut fem handhållna kommunikationsradioapparater av typen Icom IC-25 för användning i FRG-verksamheten. Ingen kvittens har presenterats. Kommunen menar att apparaterna användes ”någon gång under 2017 eller 2018”.
Ingen i föreningens nuvarande organisation känner till eller har någonsin sett dessa handhållna apparater. Däremot har föreningen haft ett stort antal egna apparater, både handhållna och mobila för montering i fordon. Dessa finns fortsatt i föreningens besittning och användes i FRG-verksamheten på egna frekvenser på 400 MHz-bandet för vilka föreningen hade licenser hos Post & Telestyrelsen.
När FRG-avtalen upphörde under 2023 kom i maj ett anspråk dels på att återlämna nämnda fem Icom, dels att lämna in våra egna apparater för avprogrammering. Det senare byggde nog på ett missförstånd, att föreningens apparater skulle varit programmerade på kommunens frekvenser på landmobila nätet.
Icom-apparaterna kunde aldrig återfinnas. Föreningen letade överallt, även i sockerbruket. Däremot lämnades föreningens egna apparater in för avprogrammering enligt önskemål, men det ledde bara till anklagelser om att lämnat tillbaka ”leksaksapparater”, en befängd anklagelser som bara är ytterligare ett exempel på hur enskilda tjänstepersoner på Ystad kommun förvränger sanningen. Kort därefter polisanmälde tjänstepersonen på kommunen föreningen för olovligt förfogande då de saknade radioapparaterna inte kunde påträffas. I polisanmälan var inte apparaternas fabrikat eller typ angiven, bara ”Kommunikationsradio”. I kontakter med kommunen som vi nyligen haft har det framkommit att kommunen har dålig ordning även på sina egna handhållna Icom-apparater finns. Ett stort arbete har skett för att lokalisera dem.
Det finns bara en person som kan hållas ansvarig för de apparater som påstås ha kvitterats ut till FUY, och det är den tidigare verksamhetsledare vars namn står som referens i kommunens inventarieförteckning.
Vad sker nu?
De saknade fordonen har slutredovisats till Försvarsmakten Logistik, och där bedömer man nu om man är nöjd och böckerna ska stängas, eller om ytterligare utredningsarbete krävs. FUY har en pågående utredning av fyra ägarbyten som vi vill titta närmare på även om de ligger lång tillbaka i tiden. I övrigt har vi lämnat en detaljerad och trovärdig redovisning av var samtliga fordon på ”70-listan” finns.
Avslutningsvis – en förening som inte behöver skämmas
Försvarsutbildarföreningen Ystad, nu Beredskapscenter Fredriksberg, spelade under många år en viktig roll i den civila beredskapen och räddningstjänsten på Österlen. Föreningen gjorde stora insatser på stränderna vid oljekatastrofer, länspumpade byggnader vid översvämningar, körde ut mat och mediciner till strandsatta människor vid snöstormar, ordnade och skötte mottagande och boenden vid flyktingströmmar från krigen i Syrien och Ukraina, stöttade sjukvården med personal under pandemin.
Men föreningen klarade inte att hålla tillräcklig god ordning på beslut och dokumentation. Icke tillräckligt starka och välorganiserade styrelser förlorade överblicken. Lagren av försvarsmateriel växte funktionärerna över huvudet. Och i den allmänna röran skedde troligtvis saker som inte borde ha skett.
Trots detta har ett stort antal fordon i gott skick kunnat återlämnas till Försvarsmakten efter att ha lagerhållits och vårdats av föreningen i upp till 20 år. De kan nu komma till användning inom totalförsvaret, inom frivilliga försvarsorganisationer och hos skånska kommuner
Föreningens styrelse har målbilden att räta ut frågetecken och upprätta förtroendet hos både Österlen-kommunerna och Försvarsmakten. Arbetet har pågått under året och är fortfarande pågående.
Styrelsen för Beredskapscenter Fredriksberg, tid. Försvarsutbildarföreningen Ystad