Slutrapport från Försvarsmakten om materiel

Försvarsmakten (FM) har 18 februari 2025 fastställt slutrapporten från FM Logistik angående återtagande av materiel från tidigare Försvarsutbildarföreningen Ystad (FUY).

Rapporten innehåller en hel del kritik mot föreningen, men landar i slutsatsen att hela ärendet nu ändå får anses avslutat, och att möjligheter till något rättsligt agerande saknas. De skäl som Försvarsmakten själva anger är:

• Materielen har överlämnats till föreningen som en gåva och föreningen har därmed övertagit äganderätten, helt oavsett vad som står i de avtal som upprättats vid överlämnandet av materielen.
• Det saknas någon att väcka talan emot, dels eftersom den förening som tog emot materielen inte finns kvar, och dels för att det i huvudsak inte finns någon känd innehavare av den materiel som saknas.

Det här är alltså de skäl som Försvarsmakten själva nämner. Föreningen, nu ombildad till Beredskapscenter Fredriksberg, vill framhålla några till. 

• Allra först: Begreppet krigsmateriel har felaktigt använts av både myndighetspersoner och representanter för massmedia. Föreningen har aldrig tagit emot någon krigsmateriel. Det är tom. tydligt angivet i gåvoavtalen. Vad föreningen tagit emot är civil materiel som kan användas i civilt eller militärt försvar och vid samhällskriser. Materielen var övertalig och skulle annars kasseras, alltså slängas och förstöras. Det rör sig om fordon, elverk, diskbaljor, kängor, dammsugare, sovsäckar, snöskyfflar, frottéhanddukar – listan är nästintill oändlig. 
• Mycket av materielen var i dåligt skick redan när den hamnade i föreningens ägo. Och det blev inte bättre av att den skulle förvaras i ett fuktigt nedlagt sockerbruk med dåligt skalskydd. Mycket av materielen var inte begärd utan ”prackades på” föreningen.
• Försvarsmaktens utredare har gjort ett stort nummer av att ”skrotningsintyg saknas” och därmed ”spårbarhet saknas”. Sanningen är att det med ett enda undantag saknades krav på skrotningsintyg i de 32 gåvoavtal som upprättades under perioden 2002–2013. Endast i det allra sista gåvoavtalet finns under punkt 2.3 lydelsen ”Skrotintyg för fordon ska inhämtas”. Det stod alltså i huvudsak föreningen fritt att själv bedöma vilken materiel som var i sådant skick att den skulle underhållas och bevaras, och vilken som var sliten och kunde kasseras, utan krav på någon spårbarhet.
• En stor del av den kassering av materiel som föreningen genomförde, och som förankrades med Försvarsmakten, berodde på att Ystad kommun sade upp förvaringsytor i anslutning till sockerbruket i Köpingebro. Evakueringen av ytorna skedde i väldig brådska, och materiel som inte bedömdes värdefull sändes till skrot i sådan hast att dokumentationen ofta blev bristfällig. Men återigen, något krav på sådan dokumentation fanns bara för materielen i det allra sista gåvobrevet.
• En mängd materiel har använts och slutförbrukats i de stora insatser som föreningen deltagit igenom åren. Och det var just det som var meningen, och som det hänvisas till i FM rapports inledning: ”i syfte att bl.a. stödja Ystad kommuns krishantering.”. Det var liksom inte meningen att materielen skulle ligga i malpåse till år 2050, utan den skulle användas. Klädespersedlar och gummipatrullbåtar har använts vid oljesanering, pumpar och elverk har använts vid översvämningar, köksutrustning har använts vid flyktingmottagande, fordon har använts vid transporter vid alla insatser.
• Att destruering av materiel som Försvarsmakten nu hämtat kostar pengar, det hade den gjort även om den skett för 15–20 år sedan om inte FUY tagit emot den. Vi noterar också att flera fordon som fortfarande var i bra skick skrotades efter att de hämtades i höstas.
• Den viktigaste bestående insatsen som FUY lämnar efter sig, är kanske att nästan 30 bandvagnar och ett antal terrängfordon som skulle skrotats, men som använts och vårdats av föreningen i 10–20 år, nu överlåtits till civilförsvarsorganisationer och skånska kommuner. En säkerhetschef i en av de berörda skånska kommunerna är förtjust över att ha tagit emot en bandvagn som är i närmast nyskick. Det är Försvarsutbildarföreningen Ystads fordonsansvariga som genom åren har underhållit och vårdat alla dessa fordon som Försvarsmakten en gång ansåg överflödiga och ville destruera. Det är nästan skamligt att det här inte fått större uppmärksamhet i vare sig FM:s rapport eller massmedia.

Jag (Björn Hårdstedt som skriver detta) vill avsluta med en personlig reflektion. Som utredare och ”outsider” kan jag inte komma ifrån känslan av att personliga konflikter och ”gammalt groll” kan ha legat bakom mycket av den frenesi med vilken det piskades upp ett drev mot FUY, även beaktat de missgrepp som kan ha skett i föreningens hantering av materiel och insatser.

Det här gäller inte bara informationsbefälet vid MRS som med svordomar och svulstigt språk, i strid med gåvoavtalens regler om att lösa tvister utan att blanda in tredje part, drog igång hela materielspektaklet med en bombastisk presskonferens i sockerbruket. Det gäller också några anställda vid Ystad kommun som matat kommunledningen med hårt skruvade beskrivningar av FUY:s och FRG:s sätt att sköta sina uppdrag, och narrade kommundirektören att skriva under en polisanmälan som var så förvirrad att kammaråklagarna vid ekobrottsmyndigheten i Malmö kliade sig i huvudet innan de lade ned ärendet. Det kanske också gäller någon vid Försvarsutbildarnas Skånedistrikt som länge haft ett ont öga till den kaxiga föreningen i Ystad. Jag vet att några av de här personerna kände sig försmådda och hatade FUY. Kanske de borde varit professionella nog att hålla ilskan inom sig…