Föreningen Beredskapscenter Fredriksberg, tid. Försvarsutbildarföreningen Ystad, har sålt fastigheterna i Fredriksberg. Det var ett logiskt slut på en utveckling som länge var på gång, men som accelererade när Ystad kommun och Försvarsmakten sade upp alla avtal för två år sedan efter “ambulans-affären”.
Det blev i längden blev svårt för föreningen att fylla den stora kostym som man under många år hade. Föreningen skötte genom avtalen för Frivillig Resursgrupp (FRG) en stor del av kris- och beredskapsarbetet i Ystad och de andra Österlen-kommunerna. Oljesanering, utryckningar med terrängfordon vid snöstormar, insatser vid vattenläckor, bemanning av säkerhetsapparaten runt sjukhuset under pandemin, två stora flyktingmottaganden – listan på de samhällsviktiga uppdrag som föreningen tillsammans med Civilförsvarsföreningen i FRG-grupperna utförde är lång. Det sista riktigt stora uppdraget var Ukraina-flyktingarna, där FRG med bara några timmars varsel stod redo att ta emot en ankommande färja med hundratals flyktingar. Insatsen utvecklades, och en av de mindre kända specialiteter som FRG i Ystad erbjöd, i samverkan med Jordbruksverket, var landets enda mottagning för flyktingar med husdjur.
Efter Ukraina-uppdraget blev det lite av en baksmälla. Tidigare stolta planer på att bygga en ny hall för fordon och materiel intill föreningens kursgård i Fredriksberg havererade flera år tidigare när en aktivitet på Roskildefestivalen slutade i ekonomisk katstrof. När finansieringen av flyktingmottagandet genom ersättningen från Migrationsverket avvecklades fanns inte längre möjlighet att ha folk anställda som förr. Eftersom aktiviteter enligt föreningens verksamhetsidé, att stödja beredskap och totalförsvar, samtidigt tynade bort, förvandlades föreningen i praktiken till en “campingförening”, med uppgiften att dra in pengar på sommarens campinggäster så att det räckte för drift och underhåll av camping och kursgård, men nu utan anställd personal. När den verksamhet som borde drivits yrkesmässigt istället sköttes av ideella krafter som inte mäktade med uppgiften, ledde det dessvärre till eftersatt skötsel och underhåll av både kursgård och camping, ständiga utryckningar för att lösa problem som uppstått, försämrat underhåll av nyckelfunktioner.
Även det arbete som uppstod när Försvarsmakten krävde all donerad materiel tillbaka hamnade på några få ideellt arbetande förtroendevalda. Den enda “operativa” verksamhet med bäring på verksamhetsmålen som fortsatt förekom var pistolskyttet, men även skyttet minskade i volym när vapenförvaringen inte längre godkändes och föreningen var tvungen att göra sig av med alla sina egna vapen.
Hösten 2024 hade den ekonomiska situationen för föreningen blivit alltmer ansträngd. Styrelsen började diskutera risken för en konkurs om det blev en kall vinter med höga elkostnader, och en av slutsatserna var att ifrågasätta fastighetsägandet. Styrelsen kom till slutsatsen att det enda vettiga var att sälja, och började prata med medlemmarna för att få insikten att sjunka in i tid till årsmötet i mars.
När arbetet med att ta tag i den eftersatta skötseln och att städa och fräscha upp fastigheterna inleddes i november, som förberedelse inför ett möjligt beslut om försäljning, blev ”personalsituationen” ännu mer påtaglig. Det visade sig att antalet medlemmar som ville eller kunde ställa upp på de städdagar som utlystes inte räckte. Det var i huvudsak styrelsen och några till som var med.
Vid årsmötet i mars 2025 togs beslutet att sälja fastigheterna. Samtidigt beslöt årsmötet att göra allt för att bevara skjutbanan och att knoppa av skyttet i en egen förening. Allt detta har kunna genomföras. Överlämnandet av fastigheterna till de nya ägarna skedde i september, och den nya skytteföreningen hade då redan tecknat ett avtal med de nya ägarna om hyra av skjutbanan.
Även det mesta annat i den verksamhetsplan som togs för 2025 har kunnat genomföras. Första punkten var att komma till avslut med Försvarsmakten om återlämnandet av materiel. Där är föreningen stolt över att kunnat återlämna 24 välskötta bandvagnar som fördelats på bland andra fyra Skåne-kommuner av vilka en är Ystad.
När det gäller relationerna med Ystad kommun är vi ännu inte helt i mål. Föreningen har hörsammat samtliga önskemål om att lämna över handlingar i de fall kommunens revisorer haft frågetecken kring tidigare verksamhet. Föreningen har också inlett tömningen av sockerbruket i Köpingebro från vilket vi var utestängda under två år efter att FRG-avtalen sades upp. Så förhoppningen från både förening och kommun är att under hösten 2025 kunna göra avslut även på den fnurran.
Vad som händer sedan är upp till föreningens årsmöte 2026 att avgöra. Styrelsen som valdes i våras fortsätter att förvalta föreningens tillgångar och ansvarar för tömningen av sockerbruket och slutförandet av samtalen med Ystad kommun. Men det kan knappast hävdas att förutsättningarna för en livaktig framtida verksamhet enligt stadgarnas verksamhetsidé är lysande. Det ända som är självklart är föreningens huvuduppgift – att oavsett hur det sker stödja beredskap och totalförsvar.