Bemötande av anklagelser

Bemötande av anklagelser om påstådda ekobrott enligt anmälan EB-796-23. Anmälan är nedlagd, men anklagelserna har aldrig dementerats och har fortsatt att förfölja våra föreningar och dess funktionärer i flera år.

Ystad version 11 december 2025 

I november 2023 gjorde Ystad kommun en polisanmälan mot dåvarande Försvarsutbildar­föreningen Ystad (FUY) till Ekobrottsmyndigheten i Malmö om ”Misstänkt ekonomisk brottslighet/momsbedrägeri”. Anmälan var undertecknad av kommundirektör Dan Kjellson. Anmälan kommunicerades aldrig med FUY, utan den kom till föreningens kännedom via massmedia.

Tidigare under året hade två andra polisanmälningar gjorts. En som handlade om sängar, med diarienummer 5000-K715390-23, och en som handlade om kommunikationsradioapparater med nr 5000-K1311452-23.

Kammaråklagarna i Malmö läste anmälan till Ekobrottsmyndigheten med förvånat höjda ögonbryn och konstaterade i sitt svar till Ystad kommun den 11 december (ankomststämplat den 14:e) att ”Redogörelsen för de omständigheter som gör att brott kan misstänkas inskränker sig till två meningar och utgör ett otillräckligt underlag för att inleda förundersökning.”. Ystad kommun ombads komplettera anmälan med särskild anmärkning att uppgifterna ”…torde kunna konkretiseras och utvecklas något.”. Vilket är juristsvenska för ”vad håller ni på med?”. 

Svaret med kompletteringarna är daterat redan 15 december men saknar uppgifter om handläggare. Det är kort och gott undertecknat ”Ystad kommun” men det råder knappast någon tvivel om vilka som skrev det – troligen i huvudsak Gabriella Westheim och Fredrik Hagenkötter. I ”kompletteringen” förekommer en mängd grova anklagelser som aldrig dementerats, utan blivit en följetong som förföljt FUY och dess funktionärer under snart två år. Nyligen dök påståenden baserade på anmälan upp i en artikel i Sydsvenskan som egentligen handlade om rättegången i Ystad om mutor och jäv i Stanley-affären. Medlemmar i de två föreningar som utförde de stora flyktingmottagandena 2015 och 2022 har under tiden som ”härvan” stötts och blötts i massmedia fått sin heder ifrågasatt, och som bara ett av många exempel kan vi lyfta hur funktionärer som upplåtit sina hem åt flyktingfamiljer fått raljanta frågor om hur mycket de tjänat på det, när svaret är att de gjorde det helt utan ersättning, av medkänsla med människorna som flytt från krig. Det är skamligt, det drev som pågått.

Alla ideellt arbetande människor i den utpekade föreningen vill bli rentvådda från påståendena om brottsmisstanke, och få en ursäkt. Ystad kommun bör offentligt deklarera att alla misstankar om oegentligheter och brott saknar grund, och att de berörda ideella organisationerna utfört uppskattade och viktiga samhällsinsatser. 

Som stöd för en sådan process går vi nu igenom Ystad kommuns ”komplettering” till Ekobrottsmyndigheten och bemöter den på punkt efter punkt. Där samlas nämligen samtliga de anklagelser som riktats mot föreningarna från Ystad kommun. 

När det gäller relationerna med Försvarsmakten och den materiel som FUY förfogade över, förklarade sig Försvarsmakten i januari 2025 nöjd med den process för redovisning och återlämnande som pågått under 2024. Det ärendet är därmed avslutat.

Kartläggningen av anklagelserna i polisanmälan bygger på studier av revisionsrapporter, polisanmälningar, mejltrådar och på flera månaders intervjuer med ett stort antal personer som är eller har varit tjänstepersoner inom FUY, Försvarsutbildarna, Civilförsvarsförbundet lokalt och centralt, Ekobrottsmyndigheten, Ystad kommun och Trelleborgs kommun.

Slutsatsen av denna kartläggning är att Ystad kommun varit ute på riktigt hal is när man anklagat FUY och dess funktionärer för en mängd olika brott. Flera av påståendena i de polisanmälningar som upprättats är så allvarliga och uppenbart felaktiga att en polisanmälan riktad mot Ystad kommun för Falsk angivelse inte är otänkbar. Generellt kan sägas om det gnissel som funnits i relationerna mellan FUY och kommunen, att förmågan till bra kommunikation har saknats på bägge håll. Men hos den yrkesmässiga beställaren borde man kunnat förväntat sig något bättre.

Dessutom: Den rapport ”Kartläggning av kommunens hantering av relationen med Försvars­utbildarna Ystad” som revisorerna på EY arbetade med under 2023, bygger uteslutande på intervjuer med tjänstepersoner i kommunen. Inte ett enda samtal eller en enda fråga har ställt till någon i den utpekade föreningen. Det framgår av rapporten inledande avsnitt 1.3. Det här gäller även den senare revisionsrapporten ”Granskning av samarbete…” från PWC.

EY:s rapport är egentligen en svidande kritik mot Ystad kommuns interna processer, men användes trots detta okritiskt i de kommunala tjänstepersonernas fortsatta retorik mot FUY. Det är lätt att konstatera att flera påståenden i rapporten kopierats och klippts in i den komplettering som lämnades till Ekobrottsmyndigheten, ryckta ur sitt sammanhang på ett sätt som hade den uppenbara avsikten att framställa föreningen FUY som klandervärd. Rapporten slutlevererades 2024 men det är tydligt att innehållet var tillgängligt för de berörda kommunala tjänstepersonerna långt tidigare.

Stora delar av underlaget för ”kompletteringen” bygger alltså på ett försåtligt cirkel­resonemang. EY intervjuar namngivna tjänstepersoner som framför påståenden. Påståendena arbetas in i en revisionsrapport som sedan samma tjänstepersoner som framfört påståendena använder på ett vilseledande sätt som underlag för polisanmälan. 

Här följer vårt bemötande av ”kompletteringen” rubrik för rubrik (texten i ”kompletteringen” inleder varje avsnitt i förkortad version).

Under rubriken Felaktig fakturahantering

”I fakturaunderlagen blandas moms-satser 12–25%…”

”Vid vissa tillfällen har FUB inkluderat moms alternativ exkluderat moms…”

Vi har försökt förstå anklagelsen, men det är inte lätt att begripa vad som avses. De bilagor som det refereras till ger ingen vägledning. 

Enligt FUY:s tidigare kassör gjordes under senare år, som under Ukraina-insatsen, samlingsfakturor med Frivillig Resursgrupps (FRG) utgifter ställda till kommunen. Dels från respektive deltagande förening på arbetstid, dels på övriga utgifter vilka kan vara livsmedel från Willy:s och Coop, pizzor från Le Cardinal, Parma och Regement, drivmedel från Preem eller OKQ8, medicin från Apoteket, osv. 

Föreningar redovisar normalt inte moms och bokför därför alla kostnader med momsen inkluderad, oavsett vilka momssatser det varit på de varor som köpts. Följaktligen fakturerar föreningen också totalbeloppen inklusive moms. 

Det kan finnas undantag från detta eftersom det i FUY:s fall fanns en camping- och restaurangverksamhet som var momspliktig, dessutom med olika moms-satser. Om det funnits ett flöde genom den verksamheten så är det rimligt att momsen bokförts både in och ut. Vi kan se sådana fakturor för tio år sedan, till exempel de fakturor för sängar och sängkläder som diskuteras nedan, men inte därefter.

Faktum är att FUY gjorde en prövning hos Skatteverket redan någon gång 2014, där föreningens verksamhet granskades enligt 80/20 regeln. Myndigheten kom fram till att som verksamheten såg ut då, skulle egentligen all moms bokföras. Men allteftersom innehållet i föreningens verksamhet skiftat, och så även kassörer och kunskap, så har den praktiska tillämpningen också gjort det. 

Att det är krångligt med moms borde inte vara okänt för de berörda tjänstepersoner som skrev polisanmälan. Om kommunen haft särskilda önskemål när det gäller redovisningen av moms hade varit lämpligt med riktlinjer i stället för att långt senare framföra anklagelser om brottslig gärning. Bedrägerier med moms innebär i normalfallet att ett företag lurar till sig återbetalning av ingående moms, ofta i samband med import, som aldrig betalats. Något sådant kan inte ha skett här. Påståendena om moms-bedrägeri är alltså i detta fall inte ens fria fantasier, det är lögn och skulle kunna vara grund för en polisanmälan om Falsk angivelse. 

”Totalsummorna på fakturorna från 2022 … stämmer inte överens…”

Ett allmänt påstående som inte går att bedöma av de angivna bilagorna. Återigen är det fråga om en svepande oprecis anklagelse utan annan grund än en vilja att misstänkliggöra. 

”Misstänkt överfakturering av timmar. FUB har ej inkommit med loggbok som redovisar antalet arbetstimmar som faktureras kommunen…”

Av alla anklagelser i den här polisanmälan är den här den allra mest häpnadsväckande och för kommunen pinsamma, och den som hängt med längst. Ända in i kaklet skulle man kunna säga. Anklagelsen går ut på att FUY och Civilförsvarsförbundet Sydkusten (CFF) skulle sänt fakturor på arbete i Ukraina-insatsen som ej utförts och sedan undanhållit det underlag som tidrapporterna utgjort, alltså ett rent uppsåtligt grovt bedrägeri. Anklagelsen är särskilt allvarlig eftersom den pekar ut CFF, som har gällande FRG-avtal med tre av Ystads grannkommuner, som skyldig till bedrägeri med tidrapporter i en FRG-insats.

Ukraina-insatsen var ett FRG-uppdrag som beslutades i flygande fläng av dåvarande tf. säkerhetschef Gabriella Westheim baserat på ett samverkansavtal som fanns, som kommunen kunde ”ropa av” med ersättning till medverkande personal enligt kollektivavtal för ”Räddningspersonal i beredskap (RIB)”. Något skriftligt projektuppdrag eller uppdragsbeskrivning upprättades aldrig trots att det efterlystes av föreningarna, och detta kritiseras även i PWC-rapporten. Det är också relevant att påpeka att samverkansavtalet var utformat av Ystad kommun, trots att föreningarna egentligen ville använda de standardavtal som deras egna förbund (Försvarsutbildarna respektive Civilförsvarsförbundet) alltid rekommenderar i FRG-samarbeten. 

De två medverkande föreningarna delade upp de administrativa rutinerna mellan sig. Tidrapportering sköttes av CFF, medan FUY gjorde en samlad fakturering till kommunen. Det har ekonomichefen i Ystad kommit att uppfatta som att CFF skulle vara underentreprenör till FUY vilket är rent hittepå. Begreppet entreprenör är överhuvudtaget inte tillämpligt. Proceduren med en samlad fakturering från föreningarna hade utformats efter önskemål från kommunen. Det här var en gemensam insats enligt FRG-avtal, vilket kommunledningen borde vara väl införstådd i. 

Revisionsfirman PWC, som på uppdrag av kommunen granskat många omdiskuterade problem i Ystad kommun, ville titta närmare på tidrapporterna för Ukraina-insatsen, vilket kom att tolkas som att man misstänkte brister. Eller om misstankarna var en följd av påståendena i polisanmälan – oklart vad som var hönan eller ägget här. Oavsett vilket, förstärkte påståendena den negativa bilden av föreningarna i massmedia när de rapporterade om ”härvan” och misstänkt överfakturering. Efter dialog med kommunen, som bland annat berörde det lämpliga i att överlämna personuppgifter som enligt det centrala FRG-avtalet inte fick lämnas ut, beslöt FUY (nu under namnet Beredskapscenter Fredriksberg) ändå att lämna över tidrapporterna för medlemmar i FUY i oktober 2024. 

Under ett år låg kommunledningen på materialet. Så plötsligt kallade kommundirektören till ett möte 15 oktober i år där även säkerhetschef och ekonomichef var närvarande. På mötet tvingades kommundirektören med illa dold besvikelse erkänna att misstankarna vad gäller FUY var ogrundade. Man hade konstaterat att tidrapporterna för FUY:s personal synkade perfekt med gjord fakturering. 

Nu riktade kommunen i stället in sig på tidrapporteringen för den andra föreningen, CFF, för vilken tidrapporter saknades. Det uttalades ett hot från ekonomichefen att av denna anledning kräva återbetalning av hela det belopp som avsåg CFF:s medlemmar, UTAN att det finns någon misstanke om överfakturering eller hur stor denna skulle kunna vara, och trots att FUY:s tidrapporter visat sig stämma på timme och krona. Eftersom kommunen fått för sig att CFF var en ”underleverantör” till FUY så skulle kravet på formella grunder riktas mot FUY (nu Beredskapscenter Fredriksberg). Men att faktureringen skedde samlat var ju ett önskemål från Ystad kommun. Föreningarna ingick på lika villkor i FRG-samverkan.

Vi kan för det första konstatera att det handlar om fakturor som kommunen behandlade, attesterade, och betalade för över tre år sedan. Vi frågar oss hur kommunen ser på sin egen förmåga att hantera inkommande fakturor om de här invändningarna kommer först nu. Vi valde ändå vid sittande möte att vi skulle göra ett försök att leta rätt på underlaget.

Vår tidigare kassör Martin Söderberg (ej att förväxla med CFF:s Martin Brorsson) som hanterade faktureringen av Ukraina-insatsen reagerade vid tiden för denna på hur CFF fakturerade timmarna, och begärde tidrapporter för vår egen handläggning. Dessa kunde han nu leta fram, och de levererades till kommunen redan dagen efter mötet som beskrivs ovan, alltså 16 oktober. CFF hade inte velat lämna ut dem med hänvisning till GDPR m.m., och Civil­försvars­förbundets generalsekreterare Tomas Warberg ville inte ta diskussion med sin lokalförening i frågan. Vi nådde dock, i samtal med både CFF och Civils gs, samförstånd om att lämna ut tidrapporterna. Avgörande för oss är att de inte innehöll personnummer, bara namn.

När det efter ett par veckor kom frågor från kommunens ekonomichef som antydde att han inte riktigt förstått hur materialet han fått hängde ihop (fakturorna gällde inte särskilda tidperioder, varför man måste räkna på totalen), gjorde vi själva en detaljerad granskning av CFF:s tidrapporter och fakturor, som visade att timdebiteringen låg under nivåerna i RIB-22-avtalet som användes. 

Därför blev vi mycket förvånade när kommundirektören 14 november återkom med ett hotfullt mejl om att ”viss del av den redovisade tiden saknar tillräckligt och verifierbart underlag” med krav om återbetalning av 172 tusen kronor. Det kändes då som att kommunledningen famlade efter sätt att i all oändlighet fabricera nya anklagelser. Den förening som nu var i skottgluggen var CFF, som är en aktiv FRG-förening med avtal i Simrishamn, Tomelilla och Trelleborg.

Det tog inte lång tid att konstatera att både vår egen och ekonomichefens beräkningar drogs med brister. Vår egen bland annat genom att vi saknat en av fakturorna, och att vi missat en person i tidredovisningen (påverkar kalkylen åt olika håll). Men det resultat vi nu anser kvalitetssäkrat ser ut så här:

Totalt fakturerade CFF 782 tkr för utbetalda löner (exklusive arbetsgivaravgifter). Dela det med de 2 949 timmarna i de redovisade timrapporterna och den genomsnittliga timlönen hamnar på 265 kr, alltså långt under det övre nyckeltalet 318 kr i avtalet RIB-22 som användes.

Detta visar att påståendena om överfakturering redan från början var gripna ur luften, både vad gäller FUY och CFF. 

Under rubriken Misstänkt bedrägeri

”…har fakturerat kommunen för hyra på sängar som kommunen själva äger…”

Den här anklagelsen är så uppenbart grundlös att också den i sig skulle kunna polisanmälas som Falsk angivelse. Innan man riktar en så allvarlig anklagelse som bedrägeri och stöld kan man börja med lite enkel huvudräkning. Två fakturor diskuteras i polisanmälan.

Faktura 43 för de vita IKEA våningssängarna var för 35 sängar (inte 80 + 80 cm = 160 sängar som Gabriella Westheim vid ett möte påstod) – alltså 70 sängplatser. Denna faktura avsåg troligen sängar som Trelleborg använde i det flyktingboende de upprättade i sockerbrukets kontorsbyggnad – Ystad fakturerade dem vidare. Det är inte helt dokumenterat vart dessa sängar tog vägen sedan, men eftersom det var Trelleborgs kommuns sängar, så antar vi att Trelleborgs kommun hämtade dem. Detta är också vad tjänstepersoner i Trelleborg håller för sannolikt. De har fortfarande ett stort lager med sängar från flyktingmottagandena. FUY hade inget att göra med vare sig skötsel eller avvecklingen av det boendet, FUY bara monterade sängarna och gick brandvakt på området.

Faktura 44 handlar inte om sängar. Att det står så på fakturaraden beror på att det råkade vara namnet på det samlingskonto för sängar och sängkläder som föreningen använde. Hyran gällde i stället sängkläder, och det hade sin grund i att de sängkläder av papper för engångsbruk som kommunen tillhandahöll till boendet inte bedömdes duga för längre vistelser. FRG fick i uppdrag att fixa fram riktiga sängkläder. Enkel huvudräkning på grundskolenivå igen: Orderradens summa 96 960 kr delat med dygnskostnaden 12 kr delat med antalet uppsättningar 101 blir exakt 80, dvs. antalet nätter som hyran avsåg. 

”…andra myndigheter/kommun fått fakturor avseende hyra av sängar.”

Det stämmer att FUY hyrde ut sängar, men det var föreningens egna sängar. FUY köpte under 2015 och 2016 in totalt 120 sängar från Peter Fransson snickeri i Småland, och ägde sedan tidigare också ett antal likadana sängar som användes i stugorna i Fredriksberg. Alla våningssängar var slut överallt, även på IKEA (Trelleborg köpte se sista), men snickeriet i Skruv kunde leverera. Vi använde dessa sängar även för att förstärka flyktingboendet i våra egna lokaler. Många av dessa sängar finns fortfarande i campingstugorna i Fredriksberg och i lagret i sockerbruket. Anklagelsen skulle vara relevant endast om FUY var belagd med något slags näringsförbud mot att hyra ut sina sängar, och något sådant näringsförbud har såvitt vi vet aldrig utfärdats. Och i så fall borde rubriken varit ”Misstänkt brott mot näringsförbud mot sänguthyrning”. (OBS ironi.)

”Ystad kommun har upprättat polisanmälan kring de försvunna sängarna som kommunen anser att FUB-Ystad stulit… (5000-K715390-23)”

Det har länge varit förvirrat kring de här sängarna, vilket antyds ovan. Man kan konstatera att varken kommunen eller FUY har haft någon riktigt bra dokumentation av vems sängar som använts var eller vart de tagit vägen. Men nu har vi gjort efterforskningar, och det vi kommit fram till är följande.

Varken sängarna som användes på Nova-kliniken på Spanienfarargatan i hamnen, eller på ”Adler”, på Adlercreutzgatan var kommunens, de var FUY:s sängar. Vad vi förstår har kommunen egentligen aldrig ägt några sängar, utan de fakturerades vidare till Trelleborg för att användas på deras boende i Köpingebro. Det var personal från FUY som monterade dem, vilket nämns ovan. Sängarna som användes på Nova hämtades i FUY:s eget lager på sockerbruket. Efter att Nova och Adler avvecklats monterades de flesta ned av FUY och flyttades till äldreboendet i Löderup. Men några blev kvar. Så sent som våren 2025 kunde man se genom fönstren att det stod sängar på övervåningen i Nova, och även på Adler ska det enligt uppgift finnas sängar.

De sängar som stått på Nova, Adler och på äldreboendet i Löderup, tillhörde alltså FUY. De som fanns i Löderup kasserades av kommunens egen arbetsmarknadsenhet Jobb & Fix när boendet där avvecklats. Det är värt att notera att Fredrik Hagenkötter, en av de troliga författarna av polisanmälan som kommundirektören skrev under, var kommunens ansvarige när sängarna i Löderup kasserades. Det är snarare så att FUY skulle upprätta en polisanmälan mot Ystad kommun för att ha stulit sängar, än tvärtom. Återigen ligger det också nära till hands att göra en polisanmälan om Falsk angivelse.

”… anmälan kring försvunnen kommunikationsutrustning …”

Det här är ett påstående som ledde till en tidigare polisanmälan med diarienummer 5000-K1311452-23 om att föreningen skulle stulit fem handhållna kommunikations­radioapparater av märket Icom, trots att det inte ens finns ett kvitto på att de någonsin hämtats ut. Möjligen har de förväxlats med andra enklare apparater för 400 MHz-bandet. Och det blev lite komiskt när det visade sig att de Icom-apparater som kommunen själva förfogade över, som skulle kommunicera med de apparater som uppgavs ”stulna”, också var på drift utan att någon visste var de fanns. 

Ärendet har i samråd med föreningen avskrivits av kommunens säkerhetschef. Det finns inte längre någon brottsmisstanke. Men någon ursäkt eller skriftlig upprättelse har aldrig kommit.

Under rubriken Misstänkt korruption

Inget av det som anförs har något att göra med misstankar mot föreningen FUY, utan är indirekt en kritik mot tjänstepersoner i Ystad kommun. Ändå anförs det för att styrka brottsmisstankar mot föreningen. Varför?

”Det som avviker från avtalet är bland annat att föreningar utöver avtalet fått systematiska utbetalningar som saknar underlag…”

Vi har detaljgranskat anmälan och EY:s granskning som vi förstår har utgjort ett underlag för dem som skrivit ”kompletteringen”. Det kalkylark som finns i kompletteringens bilaga 2 är inte enkelt att tyda. Att hävda att idag saknade specifikationer till utbetalningar (de gulmarkerade) som skedde för tio år sedan explicit ger skäl till brottsmisstanke, är befängt. 

Vi hittar bland det gulmarkerade några återkommande årliga utbetalningar som troligen är sådana årliga föreningsbidrag som per definition kan sakna inkommande underlag och i stället vara baserade på kända omständigheter som medlemsantal eller aktivitetsrapporter. Det är inte ovanligt att offentliga bidrag till föreningar betalas ut utan någon annan kommunikation än ett epostmeddelande. Det är heller inte ovanligt att affärsrevisorer saknar kunskap om hur det fungerar i föreningslivet, vilket verkar varit fallet här. 

Men en sak vet vi, och det är sanningen om de ”dubbla bidrag” som spridits i kommunens retorik och därför även i massmedia. Det överenskomna verksamhetsbidraget på 92 tkr (som egentligen skulle indexreglerats) har beskrivits som ett ”hyresbidrag”, vilket ställdes i relation till att FUY inte betalade någon hyra för sockerbruket.

Det här har vi kommenterat förr, och det är ett exempel på den dåliga ordningen i Ystad kommun som kritiserats i flera revisionsrapporter, och om den negativa mytbildning som blivit följden.

Ersättningen föreningen fick från Österlen-kommunerna var ett verksamhetsstöd för det arbete och de investeringar som krävdes för att rusta militärregistrerade fordon för civil registreringsbesiktning och civilt bruk i FRG-organisationen, samt att vårda och underhålla dessa och annan materiel för Österlen-kommunernas beredskapsorganisation. Det arbetet innebar dels att FRG dels kunde upprätthålla en god beredskap och genomföra flera samhällsviktiga insatser, och dels att FUY efter att FRG-avtalet sagts upp 2024 kunde återlämna 24 bandvagnar i perfekt skick till Försvarsmakten, varav Ystad kommun fått en. 

Kommunen hade inget konto i sin kontoplan som passade för utgiften, och valde att kontera kostnaden för verksamhetsstödet som ”hyresbidrag”. Så skapades myten om hyresbidrag, som valsat runt både i kommunen och i massmedia och lett till hotfulla kommentarer i olika nätforum, även från kända tidigare kommunpolitiker och opinionsbildare. Det är mycket olyckligt att personer anställda i Ystad kommun, ofta mot bättre vetande, bidragit till att sprida denna osanning liksom andra grova missförstånd som lett till polisanmälan och negativ mytbildning. 

Dessutom är det så, att föreningen verkligen hade hyresutgifter. Vad få känner till, är att FRG-organisationen hade fler lokaler än den egna fastigheten i Fredriksberg, ”plutonsförrådet” i Ystad och det omtalade sockerbruket i Köpingebro. Centralt i Ystad fanns under många år en av FRG-grupperna i ett bussgarage som kostade drygt 40 000 kronor om året. En annan grupp hyrde en lokal i Oldskog för 12 000 kronor om året. FUY bekostade själva dessa lokaler. 

”FUB har använts som ett ”konsultbolag”…”

Här kan vi till del hålla med. Det blev kanske lite vildvuxet och fartblint när säkerhetschefen Thomas Andersson förstod att FUY och FRG var bra på att fixa saker. Men exemplen som dras fram för att förlöjliga och misstänkliggöra har alla en bakgrund. Hoppborgen till exempel (som är rödmarkerad i ovan nämnda kalkylark) fixades fram 2017 för en struntsumma i samband med ett event för syriska flyktingbarn. 

”…finns heller inga hyresavtal som är undertecknade fastän det finns färdiga utkast…” 

Det förslag till hyresavtal som togs fram av en tjänsteperson på kommunens fastighets­avdelning (troligen hen som anonymt talat ut i massmedia) var på över en miljon kr/år. Det beloppet hade omöjliggjort fortsatt verksamhet för de FRG-grupper som var baserade i sockerbruket och utgjorde en viktig del av Österlen-kommunernas framsynta beredskapsstrategi. 

Det är inte helt ovanligt att räkneglada fastighetsekonomer på kommuners fastighets­avdelningar beräknar marknadsmässig fantasihyra för lokaler vars skick de inte känner till, men detta fall sticker ut. Den del av sockerbruket som användes som lager var och är ett vandaliserat ruckel som redan då saknade alternativ användning. Även revisionsrapporten från PWC konstaterar att lokalerna är ”ett rivningsobjekt”. Ystad kommuns dåvarande säkerhetschef Thomas Andersson som var en av personerna bakom beredskapsstrategin insåg det orimliga i förslaget till hyressättning. Och ja, det var kanske så att han förhalade vad han ansåg var ett vansinnigt förslag till beslut, vilket framgått av ”visselblåsares” uppgifter till massmedia. Det var i så fall bra gjort av Thomas, tyckte många. 

”Orimligt höga elkostnader som kommunen har fått betala kopplat till FUB användning av lokalen. Kommunens kostnader för el är ofattbart hög…”

Det stämmer att det gick åt mycket el, men för det första är detta knappast en brottslig handling, och för det andra hade förbrukningen inte något att göra med ”FUB användning av lokalen” vilket påstås. FRG använde bara el för belysning och för laddning av handverktyg och fordonens elsystem. Det bevisades när FRG under en tid lämnade sockerbruket, och elförbrukningen fortsatte på samma höga nivå. 

Den höga elförbrukningen berodde på andra saker. När Trelleborgs flyktingboende etablerades i sockerbrukets kontorsbyggnad var man tvungen att förstärka byggnaden med stora elförbrukande installationer för värme, ventilation och varmvatten. När boendet sedan avvecklades påpekade FUY att dessa installationer också borde avvecklas för att inte förbruka el i onödan, men fick nonchalanta svar från beställare och hyresvärd. Det här är något som fastighetsavdelningen kunde upptäckt om de skaffat sig bättre kunskap om den stora fastigheten i stället för att räkna på innerstadshyror och skylla på frivilligorganisationerna.

Om den höga elförbrukningen skulle kunnat anses vara en brottslig handling så skulle den misstänkta gärningsmannen alltså snarast varit Ystad kommuns fastighetskontor, inte FUY. 

Under rubriken ”Omständigheter i övrigt

”Mats Johansson (känd entreprenör i kommunen och tidigare central företrädare i FUB) arrangerar en välgörenhetskonsert…” 

”… Mats Johansson får förmåner som andra har svårt att få.”

Det är väldigt märkligt att i en polisanmälan där Försvarsutbildarföreningen Ystad utpekas som misstänkt för ekobrott, där ägnas nästan en hel sida åt påståenden om Mats Johansson, för tio år sedan föreningens verksamhetsledare men sedan dess ej verksam i föreningen, alltså heller inte vid tiden för många av de händelser som berörs i texten. Däremot har Ystad kommun själva fortfarande en omfattande gemensam affärs- och annan verksamhet med Mats. Samtliga bilagor i katalogen ”Bilaga 12” handlar om kommunens relation med Mats. Vad har dessa i en polisanmälan mot FUY att göra?

”…ber även att kommunen ska stå borgen för lån till nybyggnation till FUBs kursgård.” 

Det blir bara värre. Vari ligger det brottsliga i att en verksamhetsledare för en frivillig försvarsorganisations lokalförening söker (och även får) ks-beslut om kommunal borgen för byggandet av en ny lokal för den samhällsviktiga FRG-organisationen när den gamla sagts upp (av kommunen)? Det vore väl snarast tjänstefel om han INTE sökte sådana möjligheter?!

”…förekommit swishbetalningar mellan Ulf Nilsson och Fredrik Myrebris … Båda har koppling till FUB och det materiel som Försvarsmakten misstänker har försvunnit.”

De insinuationer som görs beträffande de två namngivna personerna, varav en är kusin med kommunens ekonomichef, och i synnerhet de underlag som presenteras i bilaga 11, är i sig möjligen brottsliga. Den ”information och vittnesmål” som nämns i texten utgörs av privata bankdokument som kommunens tjänstepersoner knappast kan ha förvärvat på annat sätt än genom ett dataintrång riktat mot ekonomichefens kusin (som numera, liksom ekonomichefen, heter Hansson). Anklagelser och misstänkliggörande bygger helt på spekulation och saknar konkreta skäl till misstankar om brott. Det finns ingen koppling mellan transaktionerna och händelser i tiden som gäller saknad materiel. Något stöd för påståendena påträffades heller inte i den mycket omfattande inventering och genomlysning som vi genomförde tillsammans med Försvarsmakten när den militära materielen återlämnades under 2024.

Vi har granskat underlaget, de genom dataintrång förvärvade kontoutdragen i bilaga 11, och har fått en trovärdig redogörelse för vad de avser, nämligen något privat mellan de två namngivna personerna. Ekonomichefens kusin är inte längre förtroendevald i föreningen, men det beror på andra saker.

Avslutande stycke

Det görs stor sak av att insatser som kommunen beställde från föreningen inte upphandlades enligt lagen om offentlig upphandling. Förmodligen tillät de enstaka beloppen direktupphandling, men dessutom hade FRG-organisationen byggts upp just för att kunna stödja Österlen-kommunerna med snabbfotade insatser i krissituationer utan krångel med tungrodda och tidskrävande upphandlingar. Nästan som en verksamhet i egen regi. Att det kanske blev lite vildvuxet är inget som innebär att det skett något brottsligt i den berörda föreningen. Att avsluta en skrivelse som ska styrka anklagelser mot en ideell förening om ekonomisk brottslighet, momsbedrägeri och fakturabedrägeri, med att ifrågasätta kommunens eventuella underlåtenhet att följa LOU känns verkligen som att man har dåligt på fötterna och famlar efter saker att klandra och misstänkliggöra.

Vad Försvarsmakten har med saken att göra i denna polisanmälan är mycket oklart. När detta skrivs har FUY och Försvarsmakten rett ut sina relationer sedan snart ett år tillbaka. All materiel är återlämnad och det finns inga misstankar om några stölder av materiel. En av de bandvagnar som FUY under många år vårdade har tillförts Ystads beredskapsorganisation, flera har hamnat i andra skånska kommuner. 

Någon kanske kunde tycka att Försvarsutbildarföreningen Ystad gjorde ett storartat arbete under sin aktiva livstid, och att det är på plats att be om ursäkt för alla grundade anklagelser. 

Styrelsen för Beredskapscenter Fredriksberg, tid. Försvarsutbildarföreningen Ystad