Stockholm-Ystad 25 november 2024 (uppdaterat 7 december)
Inga brott bakom 70 saknade militärregistrerade fordon
Beredskapscenter Fredriksberg (tid. Försvarsutbildarna Ystad, i fortsättningen kallad FUY) har till Försvarsmakten Logistik (FMLOG) redovisat sin kartläggning av ”70 saknade militärfordon”. Fordonen, en blandning av 25 till 50 år gamla personbilar, lastbilar och specialfordon (inga av dem fordon för stridsuppgifter), saknades vid det återtagande av materiel som Försvarsmakten inledde våren 2024, och detta har uppmärksammats stort i massmedia både lokalt och nationellt.
Med undantag av två fordon där Försvarsmakten inte hittat något chassienummer, har samtliga fordon kunnat spåras eller uteslutas. Inga tecken på systematisk brottslighet har upptäckts i kartläggningen.
Detta är inte själva kartläggningen, utan en redogörelse för kartläggningens innehåll riktad till allmänhet och massmedia. Själva kartläggningen föredrogs muntligen vid möte hos FMLOG i Stockholm 22 november.
Sammanfattning
FUY har efter en omfattande kartläggning, bland annat genom sökningar på chassienummer i Transportstyrelsens vägtrafikregister, kunnat lämna en detaljerad och trovärdig redogörelse för var saknade fordon finns eller har tagit vägen. Ansvariga handläggare på föreningen har ägnat över en månads ideell arbetstid åt kartläggningen.
Den viktigaste slutsatsen av kartläggningens resultat är att det inte längre finns några misstankar om att systematisk brottslighet ligger bakom saknade fordon, vilket är en stor lättnad. FUY har heller inte sålt några fordon. Det är mycket enklare än så. De flesta skrotades utan att någonsin ha använts. Några fordon har FUY använt i olika samhällsstödjande insatser och sedan skrotat. Tio har fått civilt liv, i de flesta fall i samband med skrotning, i några få fall på sätt som både FUY och Försvarsmakten anser otillfredsställande. Ett par finns hos museiföreningar. Några fraktar sårade soldater i Ukraina. En mer detaljerad redogörelse finns nedan.
Försvarsmakten Logistik (FMLOG) har tagit emot redogörelsen och kommer nu att göra sin bedömning av fortsatt handläggning av ärendet.
FUY har bottenskrapat kunskapen om fordonen bland föreningens medlemmar. I några få unika fall (tre närmare bestämt och de ligger långt tillbaka i tiden) har fordon bytt ägare på ett sätt som vi inte kan förklara, och i dessa fall har personer i ägarbyteskedjorna sökts på telefon, brev och hembesök. Eftersom eventuella brott ändå skulle vara preskriberade skulle någon förundersökning inte inledas om vi polisanmälde saken, och föreningen har inga egna rättsliga möjligheter att förhöra människor. Nuvarande ägare finns dessutom i andra delar av landet.
Efter att vi besökte FMLOG och överlämnade vår kartläggning har vi fått ytterligare information från Transportstyrelsen om de tre ovan nämnda ägarbytena, som alla förefaller sakna skälig grund. Informationen om dessa kommer att överlämnas till FMLOG. Så man kan säga att 70 saknade fordon är nere på tre, och de är inte ens saknade utan vi vet var de finns och hur de hamnade där.
Från föreningens sida är det inte mycket mer som kan göras. Ytterligare frågor måste ställas till tidigare anställda verksamhetsledare vars namn förekommer på samtliga berörda dokument och avtal med Försvarsmakten och med Ystad kommun, och även på handlingar som avser ägarbyten.
Vad kartläggningen konkret visar
Med hjälp av de chassienummer som föreningen begärt och fått från Försvarsmakten har vi sökt de saknade fordonen på Försvarsmaktens ”70-lista” i Transportstyrelsens vägtrafikregister och i föreningens egna inventarieförteckningar. Målet var att se om det gick att para ihop fordon på 70-listan med civilregistrerade fordon, och i förekommande fall undersöka om den civila registreringen gått rätt till. Skräckscenariet var att det förekommit omfattande organiserade stölder av fordon, kanske redan under leveransen till föreningen för tio–tjugo år sedan, och att det skulle komma upp en mängd civila fordon i sökningarna på chassienumren. Det här var ju också vad Militärregion Syds presstalesperson antydde i flera tidningsartiklar, utan att ha något sakligt stöd för sina misstankar.
Men alla farhågor har kommit på skam.
46 fordon har skrotats – har aldrig varit i trafik
Av de 70 fordonen ger 46 ingen träff i vägtrafikregistret. De har alltså aldrig haft civila registreringsskyltar. Den rimliga förklaringen är att dessa fordon har skrotats i den ”skrotningspanik” som uppstod då lagerutrymmen sades upp eller andra omständigheter gjorde att fordon måste bort från föreningens förvaringsplatser. Det stämmer väl med de volymer vi har fått beskrivna av funktionärerna som skötte skrotningen, och vikten på de skrotade massor för vilka FUY med Försvarsmaktens medgivande fått ersättning. Tidsbrist, slarv och andra mänskliga faktorer gjorde att pappersexercisen inte alltid sköttes på ett korrekt sätt.
Export skulle teoretiskt kunna vara ett sätt att få stulna fordon att försvinna, men det är inte ett trovärdigt scenario med tanke på det ringa värdet på fordonen. De var alla slitna och tillverkade på 70-, 80- och 90-talet. Många av dem var redan obrukbara efter att ha fungerat som reservdelsfordon (”organdonatorer”) till de fordon som föreningen brukade i samhällsstödjande insatser inom ”Frivillig Resursgrupp” (FRG). Dessutom givet risken för upptäckt gör exportspåret till en väldigt långsökt förklaring till några organiserade stölder.
Man skulle kunna tänka sig att något enstaka arbetsfordon, som sällan brukas i trafik på väg, står på en gård någonstans. Men det är något som vi aldrig kommer att få klarhet i, och det finns dessutom bara två fordon som passar in på den teorin, bägge hjullastare. Dessutom, ett militärt arbetsfordon går knappast att dölja i längden. Någon kommer att skvallra.
Så den enda riktigt trovärdiga förklaringen är att de 46 fordon som ej återfinns i vägtrafikregistret har skrotats. Vi har sammanställt tillgängliga kvitton på fordon som lämnats till skrotning utan att ett individnummer registrerats, och fler kvitton på mottagna massor är på väg från återvinningsföretag som använts. Hittills är vi uppe i över 300 ton metall. Det stärker bilden av att många fordon skrotas.
Se även nedan under avsnittet ”Varför saknas skrotningsintyg?”.
19 fordon har blivit civila
Av de 70 fordonen har 19 registrerats för vägtrafik, de flesta för länge sedan. När ett fordon tas över till vägtrafikregistret makuleras den militära registreringsskylten och det militära numret försvinner ur fordonets id, precis som det utländska registreringsnumret vid import.
En handfull av dessa fordon har använts av föreningen i FRG-verksamheten tills de tagit slut och skrotats. Flera av personbilarna slets hårt i samband med flyktingmottagande.
Övriga vet vi var de finns och har i vissa fall lyckats nå personer i ägarbyteskedjan, ibland den nuvarande ägaren. I de fall vi kunnat få en förklaring drar vi slutsatsen att inget brott begåtts. De har lämnats för skrotning, men någonstans på vägen, efter att föreningen lämnat dem ifrån sig, har de bedömts som möjliga att reparera och därefter sålts. Detta strider mot gåvoavtalen, men FUY hävdar att dess ideella funktionärer handlat i god tro när fordonen, de flesta i risigt skick, överlämnats till skrotningsfirmor. Några enstaka av dessa är fortfarande i trafik, men de flesta har skrotats, det första redan 2002, det senaste 2022. Två har exporterats som reservdelar.
Det finns några få fordon som bytt ägare på sätt som skaver. Händelserna ligger långt tillbaka i tiden. Vid tidpunkten för överlämnandet av kartläggningen till FMLOG hade vi inte i något av de fallen lyckats få kontakt med någon i ägarkedjan, men därefter har vi både fått ut handlingar från Transportstyrelsen som visar vem som signerat ägarbytena, och i ett fall genom hembesök lyckats nå en person i en av ägarkedjorna. Detta var den sista lösa tråden i vår kartläggning och informationen kommer att överlämnas till FMLOG.
Museer
Fyra av de 70 fordonen har lånats ut till museiföreningar med avtal som tydligt föreskriver att fordonen ej får säljas eller skänkas vidare utan ska återlämnas om de inte längre behövs. Två fordon har trots detta bytt ägare. Det är inte FUY som begått det avtalsbrottet utan avtalspartnern.
Ukraina
Den utlösande orsaken till att Försvarsmakten beslöt om återtagande av materiel var att ett fordon med vad som föreföll vara identifierbar militär registreringsskylt hamnat utomlands, i Ukraina, som en del av ett biståndsprojekt, tillsammans med två liknande fordon. De förvärvades från föreningen genom en förfalskad namnteckning.
Två av de 70 fordonen på FMLOG:s lista över saknade fordon, de omtalade terränggående ambulanserna (korrekt namn är sjuktransportterrängfordon, byggda på den klassiska sexhjuliga Volvo Terrängbil 13 och tillverkade 1975), finns mycket riktigt i Ukraina. Det var totalt tre likadana fordon, men det tredje var civilregistrerat och dök aldrig upp på 70-listan. Och vad man kan säga om detta är väl att oavsett hur ambulanserna hamnade där så gör de antagligen mer nytta i Ukraina än skrotade eller stående i ett förråd i Sverige. I ivern över att bistå det krigshärjade Ukraina med efterfrågad materiel blev de ansvariga dock fartblinda och rundade alltför många hörn. Vad som kunnat gå till historien som ett lyckat biståndsprojekt fick i stället ett solkat eftermäle.
Men om man ska vara noga med berättelsen, så för det första var fordonen i dåligt skick och behövde rustas upp inför resan österut. Ett av dem saknade till exempel ratt och var på väg att bli reservdelsfordon. För det andra så var de svartgula registreringsskyltarna från det militärregistrerade fordonet aldrig i Ukraina. De monterades av och lämnades till Försvarsmakten i Revingehed och ersattes med specialtillverkade kopior för att underlätta gränspassagerna. Att foton på fordonet med dessa kopierade registreringsskyltar hamnade i sociala media och därmed i massmedia var aldrig avsikten.
Varför saknas skrotningsintyg?
Ingenstans i avtalen med Försvarsmakten krävs att FUY ska kräva eller kunna redovisa skrotningsintyg på enskilda individer, så när det gäller de 46 militärregistrerade fordonen som FUY redovisat som skrotade, med hänvisning till kvitton på skrotad massa så får ärendet betraktas som slutfört.
Att sedan civilregistrerade fordon skrotats utan skrotningsintyg är otillfredsställande, men måste ses i ett sammanhang. Från sekelskiftet och framåt förvärvades en enorm mängd fordon och annan materiel av föreningens dåvarande verksamhetsledare i samråd med Ystad kommuns säkerhetschef. Tanken var att bygga upp lager för civil beredskap och insatser i kris. Det var inte bara fordon utan en enorm mängd materiel som ibland inte ens hade rekvirerats utan bara kom. Allt från diskbaljor till patrullbåtar.
Det blev dock alldeles för stora lager för en ideell förening att hålla ordning på, trots att man verkligen försökte. När sedan lokaler för förvaring sades upp, och Ystad kommun övervägde att ta en miljon kronor i hyra för det övergivna sockerbruk där huvuddelen av materielen förvarades, och Ystad kommun tvingade FUY att tömma en uppställningsplats intill sockerbruket på fordon för att man var orolig för oljeläckage till ett vattendrag, då tvingade det fram skrotning nästan som i panik. Föreningen fick ju inte sälja eller skänka fordon, och då återstod bara skrotning. Det förklarar också varför civilregistrerade fordon som lämnades till skrotning kunde vara i sådant skick att någon i hanteringskedjan såg en möjlighet att rusta och sälja med förtjänst.
Att Försvarsmakten någon gång i framtiden skulle komma på idén att kräva tillbaka fordon, fordon som avvecklats för att de ansågs omoderna och överflödiga, var inte en tankefigur som fanns bland de ansvariga för skrotningarna. Det är begripligt att de då inte prioriterade spårbarhet av varje enskilt skrotat fordon. Särskilt när avtalen inte krävde det, utan bara föreskrev att det åligger föreningen att ”förnödenheterna … destrueras/återvinns hos miljöcertifierat återvinningsföretag.”. Vilket skedde efter bästa förmåga, men förmågan räckte inte alltid hela vägen.
Det kan vara värt att påpeka, att av den materiel som Försvarsmakten återtagit har nästan allt skrotats på fläcken. Det gäller även så relativt ”moderna” fordon som Mercedes-Benz Geländewagen. Och det här trots att FUY bad om att få behålla några få fordon av dem som fanns på föreningens gård. Allt gick till skrot utom bandvagnarna och några andra terrängfordon.
Ingen försäljning
Det viktigaste som kartläggningen visar är att föreningen INTE, tvärtemot vad som påståtts, har sålt några fordon eller annan materiel. Om materiel har försvunnit så har den stulits, och föreningen har också polisanmält sådana händelser.
Myten om 27 saknade bandvagnar
Vi behöver kommentera Expressens uppgifter om att det saknades 27 bandvagnar. Det har aldrig saknats några fungerande bandvagnar. Det där är ett missförstånd mellan Expressens reportrar och Försvarsmakten Logistik. På 70-listan finns endast fyra bandvagnar, vilka fungerat som reservdelsfordon (organdonatorer) och därefter skrotats. Samtliga övriga bandvagnar, knappt 20 militärregistrerade och knappt tio civilregistrerade, fanns förvarade i gott skick och har återtagits av Försvarsmakten. Flera av dessa har redan fördelats ut på frivilligorganisationer och skånska kommuner.
Inget mottagande av fordon har någonsin kvitterats
Avslutningsvis vill vi framhålla att för inget av de fordon eller annan materiel som finns i Försvarsmaktens gåvobrev, vare sig de som återlämnats eller de som anses saknade, finns vad vi känner till ett kvitterat mottagningsbevis. Ingen kan därför vara säker på att fordonen verkligen levererats. Försvinnanden kan ha skett på väg till FUY. Vi har hela tiden tagit för givet att de levererats, men vi vet faktiskt inte. Man kan säga att vi ensidigt tagit på oss en ogrundat erkännande av ett innehav. Men endast en tredjedel av fordonen på Försvarsmaktens lista över saknade fordon ens förekommer i FUY:s egna inventarielistor, trots att dessa uppfördes med stor omsorg.
Styrelsen för Beredskapscenter Fredriksberg (tid. Försvarsutbildarna Ystad)